mycket på en dag.
Vilken måndag det har varit. Massa skit på en gång, jag ska börja jobba i specialen 3 dagar i veckan. Det är tungt arbete och det borde vara två grabbar inte en kille och en tjej. Vem ska hjälpa honom med alla tunga lyft osv? Jag får göra mitt bästa. Har en del frågor angående det där som jag ska ta på jobbet imorgon.
Sen har jag nämnt tidigare att jag har "påbörjat" min tandreglering.
Jag har börjat så mycket som att sätta in en stålgrej i gommen. I början var den ivägen, skavde, kunde inte äta, mat fastnade och så vidare. Nu har jag vant mig vid den och tänker inte så mycket på den. I augusti skulle dom satt in rälsen, men jag hörde inget ifrån dom ( och då är det inte första gången detta händer ) Jag har tänkt ringa många ggr och frågat vad fan dom håller på med. Men jag har sytit för det. Jag vill mer än allt annat fixa mina tänder eftersom det är ett komplex. Men jag vill inte sätta in någon räls! Bra där. :P
Men iaf, jag ringde och skällde ut dom idag. Frågade vad dom håller på med egentligen och tydligen så hade det återigen blivit fel med både det ena och det andra. Allt som allt slutade det med att dom säger att jag ska komma ut imorgon och sätta gummiband mellan tänderna i nerekäken och att vi ska sätta in rälsen på fredag både uppe och nere. Panik och äntligen känns det!
Jag vill verkligen verkligen inte, pga att jag är orolig hur det ska se ut med räls. Smärtan får jag stå ut med, då vet jag iaf att de rör på sig åt rätt håll. Men , tandställning och 22 år tar emot. Så nu, har jag gått och tänkt mycket på det här, pratat med mamma. Världens bästa mamma! och det är som hon säger, det är bara att köra på nu. Tänk den dagen när det är klart vilka fina och perfekta tänder jag kommer ha då. Kommer vara ren lycka för mig, på riktigt! :)
Sen tror jag två år går snabbt och att man vänjer sig vid att ha den... Eller, jag hoppas!:P
Sen har jag nämnt tidigare att jag har "påbörjat" min tandreglering.
Jag har börjat så mycket som att sätta in en stålgrej i gommen. I början var den ivägen, skavde, kunde inte äta, mat fastnade och så vidare. Nu har jag vant mig vid den och tänker inte så mycket på den. I augusti skulle dom satt in rälsen, men jag hörde inget ifrån dom ( och då är det inte första gången detta händer ) Jag har tänkt ringa många ggr och frågat vad fan dom håller på med. Men jag har sytit för det. Jag vill mer än allt annat fixa mina tänder eftersom det är ett komplex. Men jag vill inte sätta in någon räls! Bra där. :P
Men iaf, jag ringde och skällde ut dom idag. Frågade vad dom håller på med egentligen och tydligen så hade det återigen blivit fel med både det ena och det andra. Allt som allt slutade det med att dom säger att jag ska komma ut imorgon och sätta gummiband mellan tänderna i nerekäken och att vi ska sätta in rälsen på fredag både uppe och nere. Panik och äntligen känns det!
Jag vill verkligen verkligen inte, pga att jag är orolig hur det ska se ut med räls. Smärtan får jag stå ut med, då vet jag iaf att de rör på sig åt rätt håll. Men , tandställning och 22 år tar emot. Så nu, har jag gått och tänkt mycket på det här, pratat med mamma. Världens bästa mamma! och det är som hon säger, det är bara att köra på nu. Tänk den dagen när det är klart vilka fina och perfekta tänder jag kommer ha då. Kommer vara ren lycka för mig, på riktigt! :)
Sen tror jag två år går snabbt och att man vänjer sig vid att ha den... Eller, jag hoppas!:P
Kommentarer
Trackback